söndag 31 maj 2015

Vecka 22, en vecka vi inte glömmer......

Sista veckan innan betygsättning handlade mycket om att förbereda och genomföra vandringen med övernattning som avslutade veckan. Även om mycket varit bra så överskuggas nog det mesta av turbulensen som avslutade övernattningen.


Många elever jobbade hårt för att försöka fixa till matten innan betygsättning. Flera gjorde bra ifrån sig när de genomförde diagnosen i måndags och andra kämpade vidare även efter detta. Naturligtvis fanns det en del som hoppats på mer, men förhoppningsvis har de blivit medvetna om vad som krävs när vi drar igång igen i augusti.

Annars handlade mycket om att förbereda och genomföra vandringen med övernattning för både elever och lärare. Eleverna jobbade på bra med sina förberedelser och några av dem var till mycket stor hjälp när vi handlade inför utflykten. 

Dessemellan var det ett par elever som fixade till sina betyg i orientering också. Bra jobbat.

Vandringen med övernattning
Allt fungerade näst intill klockrent under inledningen på vandringen. Eleverna fördelade utrustningen på ett juste sätt och när vi väl startade vandringen var grupperna jätteduktiga på att hålla ihop gruppen och jobba för att hålla humöret på topp. Många upplevde vandringen som tung, men trots detta var klagomålen få och väldigt små.

Grupperna samarbetade bra vid matlagningen och diskandet efteråt. När vandringen fortsatte efter lunchpausen fick eleverna stanna på ett par stationer där de fick lära sig lite om hur man tar hand om en stukad fot, eller en yttre blödning, samt lite om växter i den Sörmländska naturen.

Allteftersom eleverna blev tröttare, blev det också svårare att hålla ihop gruppen och efter en paus vid en vattenkälla hade det blivit problem i en av grupperna vilket gjorde att vi skulle slå ihop två grupper till en. I samband med detta blev det en del missförstånd och en grupp elever gick i förväg utan att ha koll på att hela gruppen var med, eller att någon vuxen hade koll på dem. Det här var inte särskilt bra och var inte enligt de instruktioner de fått. Nu var det inte svårt att hitta och allt gick bra, men att splittra gruppen på det här viset kan i ett annat sammanhang vara direkt farligt. Till elevernas försvar ska sägas att de allra flesta i alla fall höll ihop den grupp som de själva bildade efter splittringen, det vara bara fyra elever som drog iväg utan koll på de andra.

Väl på plats vid lägerplatsen fortsatte eleverna att övertyga när de satte upp sina tält och den grupp som förberedde middagen utförde även denna uppgift på ett bra sätt.

Det som kändes lite trist resten av kvällen var att stora delar av klassen valde att krypa in i sina tält och sitta där i små grupper istället för att passa på att umgås och göra saker tillsammans i större grupper. Kanske vi borde ha styrt upp verksamheten tydligare för att få detta till stånd. Men, samtidigt var det nog främst vi vuxna som tyckte det här var trist, eleverna själva tyckte nog att det var ganska mysigt. Dock var det en grupp som slog sig ihop för att spela fotboll och lite senare var vi ett stort gäng som satt runt elden och lekte tillsammans. Den stunden var i alla fall i mina ögon (Janne) resans höjdpunkt.

Som vanligt var det svårt att få in eleverna i tälten när det var sovdags och när de väl var inne var det ännu svårare att få tyst på dem. Det var också nu utflykten spårade ur.....

Jag tänker inte skriva så mycket om det som hände på natten och under fredagen. Det är fortfarande ett fåtal elever som var direkt inblandade och deras föräldrar är redan kontaktade. Om någon förälder vill veta mer, eller kanske hört saker från era barn som ni vill prata om, får ni gärna kontakta mig.

Väl tillbaks på skolan skulle tält och annan utrustning hängas upp och trangiaköken diskas. Detta genomförde större delen av gruppen på ett mycket bra sätt.

Hur som helst....som ni ser så var det mesta väldigt bra under övernattningen. De allra flesta skötte sig exemplariskt och det är detta och dessa vi vill fokusera på. Men, naturligtvis har de tråkigare delarna också satt spår och skapat massor av funderingar hos både elever och oss lärare. Hur ska vi t.ex tänka kring en eventuell klassresa i augusti? Jag tror inte det finns någon elev som inte förstår VARFÖR vi vill ha med föräldrar längre.... Idag har vi inga svar. Vi måste smälta det som hänt och vi vuxna måste prata och fundera på hur vi ska agera. Dessutom har vi fortfarande inte fått helt klart med det minsta antal föräldrar som behövs för att genomföra resan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar